שמע ישראל, אלוהים הוא חירש
Jag har borrat hål i mina trumhinnor,
kan inte höra era böner längre.
Har stuckit hål i mina ögon,
kan inte se.
Jag har genomborrat mitt hjärta med giftiga pilar,
kan inte känna dig längre.
Känner ej vrede,
ej sorg eller hat.
Jag är likgiltig som du,
som en båt utan roder.
Jag är tom som du,
känner ingen ånger,
utan fruktan,
inga rädslor.
Du satte ut krokar i havet,
Ljuster som spetsade nakna människokroppar.
Varje människa som närmade sig dina gränser,
blev din fiende,
din ovän.
Dina böner hör jag inte längre,
dina ord blev obegripliga,
dina rop gick mig förbi.
Dina bröllop,
dina fester,
berör mig inte,
de har ingenting av värde.
Du sluter dig in i tystnaden,
bakom dina murar.
Läder-huden på dina händer,
skaver i mina heliga tempel.
Vänd dig bort från mitt ansikte.
från mina ändlösa stränder,
lämna mig ifred.
Sänd inte fler budbärare,
att förhandla om fred,
de skall återvända med tomma händer.
Mina fredsduvor är döda,
deras blod färgar havet rött.
Vem skall nu trösta den faderlöse,
den vars moder du nu har dräpt.
