Döden dansar

Jag står bakom dig,
betraktar dina danssteg.
Tidens älv rinner genom dina ögon,
forsar över vita stenar.
Minnen som ligger kvar,
som dagg på en enslig myr.
Du provar dina dansskor,
svävar fram,
osynlig.
Syret fyller dina lungor,
andas in,
andas ut.
Rimfrost på fönsterglaset formar en bild,
drömmar,
minnen träder fram,
dunkelt knackar hon på din dörr.
Fågeln har landat,
putsar sina fjädrar,
ser sig om efter byte.
Fisken sprattlar på sten hällen,
musslan har slutit sitt skal.
Lingon,
hjortron,
hallon,
bildar palett i skogens rum.
Dovhjorten lyssnar,
spetsar öronen för ett ögonblick,
blickar in i hennes oskuldsfulla ögon.
Jägaren gråter när hon visar sin själ.
Änglaskrift,
avslöjar hjärtats innersta rum,
den heliga sanningen,
alla är en,

en är alla.Nu är tiden slut,
andningen har upphört,
döden dansar med oss en stund.
Jag kysser dina händer,
blodet rinner utför dina sidor,
du skrattar, du är fri.
Lazarus och jag går till skådeplatsen,
blickar ut över muren.
Folken har slutat att dansa,
allt är stilla.
Jag ser mig omkring i mörkret,
upptäcker dagen.
Siluetter som rör sig,
från och till,
till och från.