Morgonsolens strålar smyger sig in i rummet,
famnar din kropp,smeker över ditt bara bröst.
Barnet leker uppe vid stjärneportar,
du har givit mig tröst.
Frågor som jag ställde,ekon från jaget,
klingar bort i väst.
Icke varat,
har svarat,
öppnat sitt öga.
Bländad av dess glans,
innesluten i din iris,
vilar jag tyngdlös.Ropen har tystnat,
det har uppfyllt alt.
Du är hemma nu,
min Älskade
