Theos

Gudsrikets galna idé,
ett jag,
ett du,
att se.
Theos är inte armé,
en stat,
ett land,
Odysséen.
Alla är barn till en kung,
musiken,
gör människan ung.
Trefalt vi gå i dess spår,
sommar,
vinter,
och vår.
Olympen i strålande glans,
en bock,
hyllar sin svans.
I gudsrikets innersta rum,
allt blir nytt,
stilla,
du stum.

Domens dag.

Krossar klippan,
vänder flöden,
norr till syd.
Månen,
solen,
stjärnorna,
stoft som yr.
Skapar det ur intet,
människan.
Vedergällnings dag,
skälvande minuter.
Darrande de står,
kosmos proselyter.
Nakna i sin famn,
rävarna de byter.