Ett brutet rör,
en krossad hand,
då broar byggs på själens strand.
Då och då räcks oss en hand,
den ber om hjälp i annat land.
Symfonin en änglakör,
vi bygger upp och vi förstör.
Yin and Yang in harmony,
is that a dream,
possibly.
Du gömmer skatter,
bevarar minnet av överdåd.
Förlåter mina skulder,
de är glömda.
Låt oss på nytt bygga palats,
göra kulturen rik.
Så är vår natur,
plundra den svage
göra staty.
Leva i glömska,
inte bry.
Därför är domen ny,
bryt,
bygg ny,
utopi.
Nu skyfflar jag dyngan,
sju dagar rad.
Politik,
löften.
i rad på rad.
Dyngan är Ok,
som dynga brukar vara.
Ord på ord i rad.
Dynga i smörpapper,
i rad.
Två skuggor mötas,
mötas, granskas.
De dansar en vals.
Huvuden smekas,
nej, det är inte en vals.
Det är döende riken som formerar sin vals.
Bejing är vaken och gillar sorti.
Döende riken,
ger ifrån sig sitt skrii.
Tre eldar brinna på Olympos.
Bara tolv var värdiga dess innersta krets.
Röd, gul, och blå eldar,
flammar inför oraklet Hesiodos.
Pandoras ask i sitt ormskinn,
förleder världen att tro.
Rättfärdighet vinnes inte genom skuggteater,
blott genom att barnsligt tro.
Renhetens fackla,
räckes till den som värdig.
Inte till den som bygger bo,
bland klippor vid Hades.
Helig är den som tror.
Morgonbris från havet,
lätta vindar,
morgonbris.
Ensamhetens skugga hugger lätt i riggen.
Vänder kinden mot solen,
ler åt ensamheten.
Skeppet styr mot vinden,
bryter tystnaden.
Nåden är större än nöden.
Gravskändare härjar på åkern.
Ukrainas fällt mognar till skörd.
Vad större än fallna hjältar,
vad större än mänsklig glöd.
Nu faller daggen,
dimman lättar från tunga ögonlock.
Ögon klara,
redo att skåda in i morgondagen.
Nyss fyllda med salta tårar.
Svekets lakrits,
sockerfyllda lögner.
Ny spelar vi,
snart sjunger vi med dig,
En symfoni,
med upphöjda toner.
En melodi,
där sanning finns uti.
Hur skall jag finna dig,
frihetens röst.