Vänder mig om för ett ögonblick,
du står ännu kvar.
Ser på hur världarna nuddar vid varandra,
smältande isblock tumlar om i en evigt strömmande vårflod.
Det spröda ljudet av en siren når mitt öra,
annars är det tyst och kallt här ute på hedarna.
Vaknade nyss upp ur min dröm,
återkallade minnet om hur det var förr.
Det finns ingen här nu som påtar i trädgårdslandet,
bara jag och du mitt i en kall nukleär vinter.
Tanken irrar över det frusna landskapet,
bara du och jag stående här i ett evigt möte,
strandade mellan då och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar