Månens vassa skära,
på kanten till igår.
Ljuset faller skugglikt,
döljer halm och strå.
Tanken ilar hastigt,
över mörka skyn.
Jordens tysta ode,
rämnar för vår syn.
Vik då inte undan,
lögnens vassa nål.
Fatta mig i handen,
hjälp i farans stund.
“Ordet” står här sanna;
“Tyrannen möter svärd.”
Tysta vi på stranden,
möter farlig värld.
Trötta ögon gråter,
tårar tagit slut.
Brödet som vi bakat,
delas äntligt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar