Olympos

Tre eldar brinna på Olympos.
Bara tolv var värdiga dess innersta krets.
Röd, gul, och blå eldar,
flammar inför oraklet Hesiodos.
Pandoras ask i sitt ormskinn,
förleder världen att tro.
Rättfärdighet vinnes inte genom skuggteater,
blott genom att barnsligt tro.
Renhetens fackla,
räckes till den som värdig.
Inte till den som bygger bo,
bland klippor vid Hades.
Helig är den som tror.

Segel

Morgonbris från havet,
lätta vindar,
morgonbris.
Ensamhetens skugga hugger lätt i riggen.
Vänder kinden mot solen,
ler åt ensamheten.
Skeppet styr mot vinden,
bryter tystnaden.
Nåden är större än nöden.
Gravskändare härjar på åkern.
Ukrainas fällt mognar till skörd.
Vad större än fallna hjältar,
vad större än mänsklig glöd.

Frihetens röst

Nu faller daggen,
dimman lättar från tunga ögonlock.
Ögon klara,
redo att skåda in i morgondagen.
Nyss fyllda med salta tårar.
Svekets lakrits,
sockerfyllda lögner.
Ny spelar vi,
snart sjunger vi med dig,
En symfoni,
med upphöjda toner.
En melodi,
där sanning finns uti.
Hur skall jag finna dig,
frihetens röst.

Brutet rör

Mörkrets makter genom salar.
Halm som ruttnat,
kvar i balar.

Ljusets strålar,
bränner bort,
talar.

Minnet renas,
överlagras.

Mörkrets makter genom salar.

Askan lämnad,
skuld betalad.

Kurus

Kurus kom!
Babylon är ditt!
Sära på folken!
Slå split bland trälar.
Häll ättika i hennes sida.
Du tronar bland folken,
du utvalde träl.
Lönen du krävde.
Din grav,
du grävde,
själv.

Röd

Det växer en blomma, 

så vacker,

röd.

Gyllene fält vajar i vinden.

Bland tistlar,

malört, 

hon viskar en bön.

-Stilla mitt hjärta,

min lön.

Rymd

Rymnd,
ljudlöst genom tiden.
Gå till källan,
rena ögon.
Vaxet lossar ur trumpeten.
Nu hörs aftonsånger,
barnet sjunger,
nynnar i tro.
Åter födas,
hoppet,
ro.