Karma
*´`*
Hugga ut karma,
betvinga benets märg.
Återskapa livmoderns tysta mörka rum.
Backa bandet,
återspola tejpen till en viss utsatt tid.
Ofödd blickar intet mot en osedd framtid.
Tom på varats strid,
finner det sitt högsta mål.
Karma
*´`*
Hugga ut karma,
betvinga benets märg.
Återskapa livmoderns tysta mörka rum.
Backa bandet,
återspola tejpen till en viss utsatt tid.
Ofödd blickar intet mot en osedd framtid.
Tom på varats strid,
finner det sitt högsta mål.
Belarus
Man skriker inte hur som helst,
inte som tåget.
Det rusar fram på egen räls.
Almedalsveckan,
är snart ett minne blott.
Covid hämtar arbetarna,
de är av en annan sort.
Ödets gudar,
ser skrattande på.
En ödemark,
en öde jord.
Vi skall snart förstå.
Tjernobyl:
-Dimman tumlar in här i Belarus.
Min bäste vän Dmitry,
är nere på affären.
Köper bröd,
kanske snus.
Den Rättrådige
Först hamrades järn
Sedan ökenvandringen
Vattnet som renar
Nu vinden träden
Källan djup bäckens flöden
Öppnas varje kalk
Visioner rena
Ande talar öppna sig
Helgat offerlamm
Brödet vinet här
Räckas till bror och syster
Sår som läker här
Käpp stav ur klippan
Strömmar fram en ny musik
Öppna hilma port
Tanken bror syster
Känsla av en älskad mor
Ömt hon kysser dig
Kärnan i frukten
Skörden du ej skådat än
Evighetens pris
Gärningen är nu
Morgondagen vilar just
Väntar på sin tid
Låset öppnar sig
Famnar okänd morgondag
Gömmer smärtas tag
Vägen är en stig
Allting har en tid sin stund
Hittar ut till slut
Ögat fångar ljuset.
Någonting i solen värmer.
Linsen brytes av.
Beräknad ankomst,
multiplikationstabell.
Konjunktionerna.
Himlen ropar högt,
gapar över tungans bredd.
Sänd meteorologer.
Hösten brinner klart.
Löven gula ramlar ned,
dansar på vägen.
Himla Spegel ser,
återkastar ljuset blå.
Renar riken jord.
Döden blev min vän,
mullen blir min blomsteräng.
Trotsar livets lag.
Uppståndelsens stjälk.
Kronblad av förgängelsen.
Doften av havet.
Källan kosmos rand.
Vintergatan pudrad snö.
Ekot från eoner.
Hjärtan heliga.
Djupet i svarta tjärnar.
Brinnande skogar.
Jord eld av intet.
Vatten kosmos skapade.
Livets moder föds.
På gränsen mellan döden,
livet.
Det som blev oss givet,
var en kort tid.
En glimt av evigheten gyllene portar,
kornbröd,
sand.
Smärta från tidens rand,
rotblöta ibland.
Var bättre,
vore skrivet.
Håll fred med varann!