Zen
Jag såg dig komma,
snabbt gick du förbi.
Du gömde dig bortom bergen,
simmade mitt i flodens ström.
Dold var källan till livet,
ren magi.
Dina fötters ljud,
ekande gömde du dig i mig.
Jag ser dig inte längre,
min syn är svag.
Du försvann i morgonens dimma.
Levde osynlig om dagen,
viskade ramsor på natten.
I min skugga vandrade du,
efter dig skugga famlade jag.
Ingen fanns det att möta,
inget lämnades kvar.
Bara att gå förbi,
att stilla veta:
Intet,
inuti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar